Sprit till de döda

Allahelgons dag är en mycket gammal kristen tradition. Förr i tiden var man inte rädd för döden, den var en naturlig del av livet. Däremot ville man inte att de döda skulle komma tillbaka och därför tog man till en del knep och vidskepelse.

När Moheda kyrkogård grävdes om i mitten av 1900-talet fann man en hel del flaskor som såg ut som en mindre variant av fickplunta. Om exempelvis en man varit glad i sprit så ville inte änkan att han skulle komma tillbaka från de döda. Hon fyllde en fickplunta med brännvin och precis innan kistlocket skulle läggas på smusslade hon in den i armhålan på den döde, utan att prästen såg det. På så sätt behövde maken inte komma tillbaka efter sprit. Fåfänga kvinnor fick med sig parfym i sin flaska i kistan. Många av flaskorna som användes var tillverkade på våra Småländska glasbruk.

Karin Nilsson etnolog, bor i en by utanför Alvesta och är verksam på Smålands museum berättar att i Kulturcentrum, som är en av Smålands museums arenor, finns ett arkiv med berättelser och föremål. Hon säger att det är inte allt för länge sedan som man här  i Sverige ställde ut mat och dryck på kyrkogårdarna för att hedra de döda.

 
Karin Nilsson

I det gamla bondesamhället var man trygg eftersom man hade många sätt att hålla ”den onde” ifrån sig.  Ett var att skjuta en uggla och hänga den upp och ner över ladugårdsdörren. Ett annat sätt var att borra ett hål i tröskeln och stoppa ner en orm där och sen spika igen. Bäst var det om man kunde hitta en vit orm, det finns gott om dem i ljungriset, sägs det. Ville man bli klok så kokade man soppa på en vit orm. När de första kvinnliga lärarna kom så sa man att de hade kokat soppa på en vit orm, för hur skulle annars ett fruntimmer kunna vara så klok, berättar Karin och skrattar.

Det finns även en skröna om Hjortsberga kyrkogård. En gång i tiden fanns det ett hål i en häck som inte ville växa igen, det verkade som någon gick där igenom. Karin berättar historien om en fin dam med  en son som blev kär i en fattig flicka. Detta gillade inte modern och gick till en klok gubbe och fick en dekokt. Den gav hon sonen utan att han visste om det. När han gick för att träffa sin älskade började dekokten verka och förvandlade honom till ett monster. Han mördade sin flickvän. Både mamman och sonen blev ställda inför Allbo härads tingsrätt och mamman var så arg så hon var alldeles ”svart i synen”. Domaren kunde inte döma dem eftersom det inte fanns några bevis men sa till mamman att hon säkert varit i samspråk med djävulen eftersom hon var så svart i synen. Efter sin död ångrade mamman sig och ville be flickan om förlåtelse. Hon vandrade ut och in genom häcken för att leta – både i Hjortsberga och Kvenneberga men hittade aldrig flickan, som var begravd i Mistelås.



Fakta: För ca 1000 år sedan bestämde den tyskromerske kejsaren Ludvig den fromme att alla helgon som inte hade en egen dag i almanackan skulle firas på en gemensam dag: Allhelgonadagen. Helgen infaller under den mörkaste tiden på året, den 1 november, men är ingen röd dag längre. I mitten av 1950-talet infördes istället en rörlig helg, en lördag mellan den 31 okt och 6 november, som kallas Alla helgons dag.

Halloween – Hallows eve eller Sam haine var från början en keltisk fest för att fira vinterns ankomst. Man tände eldar dels för att vägleda sina döda när de kom tillbaka men också för att skrämma bort häxor och onda andar. När irländarna och skottarna utvandrade till Amerika tog de med sin sed dit. Här i Sverige är det mest en kommersiell fest som lyser upp höstmörkret för många.

Alla själars dag är söndagen efter Alla helgons dag och har funnits sedan 900-talet. Det är dagen då man minns och hedrar sina döda närstående. Det är en kristen tradition men efter reformationen försvann helgonen från vår protestantiska tro. I den katolska tron lever helgonen kvar och att tända ljus på gravarna kommer därifrån, en sed som vi började med här i Sverige i slutet av 1800-talet. Under en period ställde man även ut mat och dryck till de döda. Tomtens gröt vid juletid är en sådan sed, eftersom man trodde att tomtarna var döda människor.

www.vardagstexter.com är min hemsida. Ulla Sigfridsson heter jag och arbetar bland annat som frilansskribent.  Mina texter handlar om vanliga ovanliga människor. Jag bloggar ibland och skriver en del dikter. 
Jag skriver även reklam- och säljtexter och är van att jobba med sociala medier. Har erfarenhet från att jobba med hemsidor, personaltidningar, kundtidningar, kampanjer, debattartiklar med mera.

 

Under fliken finns mina kontaktuppgifter om någon skulle vilja anlita mig för skrivjobb eller utveckling av sina sociala medier.