Sömn
09.07.2015 16:07
Har ju skrivit förr om Wilmas (och mina) problem att sova. En natt för ett bra tag sen sov hon hela natten i sin säng. När jag fick panik. Jag funderade på det var en engångshändelse. Och det verkade det vara. För följande nätter vandrade hon ner till oss, eller runt lite överallt, igen. Fram tills nu.
Vi var på Öland en vecka. Även när vi sovit i husvagn förr har vi bytt sängplatser titt som tätt på nätterna. Det har inte spelat nån roll att det i princip är ett o samma rum. Men denna gången. Då kom hon bort till mig första natten. Vi bytte säng. Då hade hon innan hon kom bort till mig vaknat uppe hos Ida i hennes överslaf..
Andra natten vaknade Wilma ganska sent. Jag sa att jag skulle sitta o titta på henne tills hon somnade om i sin egen säng. Det gjorde hon. Och sov kvar hela natten. Så nöjd på morgonen när hon vaknade!
Följande natt likadant. Och samma glädje i hennes ögon på morgonen. Hon har inte tyckt om att sova så oroligt. Att alltid vakna. Att aldrig kunna slappna av. Att inte veta var hon vaknar. Tredje natten vaknade hon inte nån gång. Det gjorde jag. Flera gånger. Tror det blir svårare för mig att vänja mig... Det rullade på så hela veckan sen. Hon sov så gott i sin säng. Pratade i sömnen mest hela tiden gjorde hon fortfarande, men hon vandrade inte runt.
Så kom vi hem. Och jag tänkte att nu blir det som det brukar. Husvagnen är ju en sak. Hemma en annan.Första natten hemma kommer hon ner till mig, med tidningen, kl 7.00. Och är lycklig! Nu har ytterligare en natt hemma passerat, och hon sov så gott i sin egen säng.
För många kan det nog tyckas märkligt att jag sover sämre just nu. Jag borde ju sova bättre, när jag inte blir störd, knuffad på, sparkad eller så. Eller att det är så tyst på nedervåningen nu. Men det tar nog ett tag innan jag gör det. KatastroftänkLinda måste vänja sig först...
Den största vinsten med att hennes nattvandringar verkar vara på väg bort är att se henne på mornarna. Hon mår så bra! Hon vågar lita på sig själv. Hon har fått ett lugn i sin oroliga nattsjäl. Och även med henne tror jag Öland hjälpte till. Att ge henne sista knuffen. För i mina ögon är den ön magisk.
