Skilsmässa

Jag är fortfarande förbannad....

Hamnade i en diskussion idag. Vi kom in på skilsmässor. Jag menade att barn ibland mår bättre när föräldrarna skiljt sig. Att man inte ska vara tillsammans med någon 'för barnens skull'. Att det är sämre att bo ihop om man inte är kära, om man tycker illa om varandra, är elaka om så bara verbalt. Att det faktiskt inte är så skadligt för barn att flytta mellan två hem. Att man inte behöver må dåligt som barn till skilda föräldrar.

Den/de jag diskuterade med började jämföra barn med skilda föräldrar med barn som bor med lyckliga föräldrar. De menade i stort sett att det med automatik ger olyckliga barn vid skilsmässor. Och att bo man bara ihop blir barnen lyckliga.
Ett: det är ju inte de lyckliga som skiljer sig.
Två: är det bara de barnen som mår dåligt?
Tre: tycker man att man är en bättre förälder för att man lever ihop med barnens mamma/pappa?

VARFÖR skulle barn med automatik må dåligt för att de lever med mamma och pappa var för sig?

Ju mer jag tänker på det desto argare blir jag. Jag jobbar på en skola, har innan dess jobbat på förskolor sen 2002. Jag vet ett fåtal barn som 'mår dåligt'. Guess what. Det är barn som bor med mamma och pappa.

Jag vet ett fåtal vuxna som mår/har mått riktigt kass. Inte heller det är vuxna med skilda föräldrar....

Att två föräldrar älskar sina barn borde vara huvudsaken. Att man finns där för sina barn oavsett hur de mår. Sen om föräldrarna bor ihop eller inte borde inte vara avgörande. Barnens självkänsla borde inte grunda sig i det.

Visst, en chockfas är ju naturligt. Att de blir ledsna är naturligt. Att de blir arga är naturligt.  Många reaktioner är naturliga. Men att de ska må sämre än andra efter de faserna tror jag inte på. Men alla som läser detta som är skilda eller har skilda föräldrar. Bevisa motsatsen. Säg att jag har fel! Sen tror jag helt ärligt inte att man skiljer sig för lätt nu som en del hävdar.  Att skiljas kan väl aldrig vara lätt...

Jag lever med mina barns pappa. Inte för barnens skull. För min skull. För att jag älskar honom!

Ps. Jag tror dock inte jag hade varit en sämre mamma som hade kunnat  ge mina barn mindre kärlek o trygghet om vi hade delat på oss. Jag tror inte mina barns välmående beror på att vi lever ihop, Andreas och jag! Det är annat som är av vikt när det kommer till det!