Skärmflyg på hög nivå

-Jag sa alltid att jag skulle flyga själv innan jag fyllde 40 år, berättar Magnus som fick ett fallskärmshopp av sin fru när 40-årsdagen kom. –Jag fick ett par kalsonger också, säger Magnus och skrattar, om jag mot förmodan skulle bli alltför rädd.

-I två års tid gick jag och funderade på det där fallskärmshoppet och hade ångest för att göra det, så det blev inte av. Istället sa jag till Åsa, min fru, att jag hellre skulle använda pengarna för att lära mig skärmflyga. Det kändes mindre riskabelt än att hoppa ut från ett flygplan.

Den första utbildningen till så kallad studentbehörighet genomfördes i Kåseberga vid Ale stenar. Där lärde Magnus sig att hantera skärmen, backglidning och att landa. –Den första gången jag gled ner för en backe strax ovanför markytan var en otroligt häftig upplevelse. Jag kände verkligen att detta är något för mig, säger Magnus.



-I längden blev det för krångligt att åka iväg så långt för att flyga så jag bestämde mig för att skaffa en motor för att inte vara så beroende av vinden. Motorn gör att skärmen håller jämn fart uppe i luften. Drar man ner farten eller stänger av motorn så glider man neråt, berättar Magnus.

Oftast flyger han runt sina hemtrakter i Alvesta och på Öland där han har sitt sommarställe. Det är viktigt att man följer de få regler som finns för skärmflygning, säger han. Den ena är att man måste ha markägarens tillstånd att få starta och landa och den andra är höjden. Minst 50 meter upp utanför tättbebyggt område och minst 300 meter inom. Det låter ungefär som en moped när man skärmflyger med motor, så kallad paragliding.

I Sverige är det ca 2000 personer som skärmflyger och det är mest killar som gör det.
-Kanske för att vi killar är mer riskbenägna än tjejer, funderar Magnus. Visst är det risker med att skärmflyga men mycket handlar om att använda huvudet och inte experimentera för mycket.  –Själv flyger jag mest på kvällarna då det inte är någon termik som kan ställa till det.

Som säkerhet har man en nödskärm, hjälm, ordentliga kängor och helst radiokommunikation för att ha koll på andra som flyger. Det idealiska flygvädret är lite vind så att man får luft i skärmen direkt. Om det är alltför lite vind får man springa ganska långt för att fylla skärmen så att man lyfter, berättar Magnus. Det brukar bli en timmes flygning och då hinner han med en runda på fem mil. Det långsammaste han flugit är 5 km/timmen och det snabbaste är 65 km/timmen. De nya skärmarna kan komma upp i 100 km/timmen. Magnus köpte sin utrustning begagnad men om man köper helt nytt så får man lägga ut mellan 70 000 – 80 000 kronor. Ändå är det den billigaste formen om man vill flyga själv, konstaterar Magnus. Hittills har det blivit 50 flygtimmar men för tillfället har han fått ta en ofrivillig paus. I november var han i Kåseberga och flög, utan motor, och bedömde sin fart och höjd fel vilket innebar att han kraschlandade i 60 km/timmen rakt in i en jordbunker. Handen gick ur led, en bit av ena hälen knäcktes och låren blev totalt blåslagna. –Jag är inte rädd för att ge mig upp igen, säger han, men jag kommer att flyga med motor ett tag till. Det är lite enklare för mig som är nybörjare. Att flyga med eller utan motor är som jämförelse att segla eller åka motorbåt. Utan motor blir det mer en kamp med naturen. Ögonen lyser på Magnus när han berättar om sin dröm: att flyga utan motor och få sväva runt i tystnaden.




Bilderna är tagna av Magnus Eriksson