Själavård att svarva
Björk är favoritträdet, det symboliserar Sverige och Småland och det finns gott om träd, menar Ulf Jansson. Hans signum är att svarva tunt. Mycket tunt och hans alster är skira och vackra. Skaparglädje, humor och fantasi genomsyrar hela “snickarboa”.
-Jag har alltid varit händig och det känns bra att kunna ägna sig åt saker som utvecklar båda hjärnhalvorna. Som civilingenjör får jag träna den tekniska och matematiska delen och den kreativa sidan får sitt genom svarvningen. Ett liv i harmoni, menar Ulf.
Prisad
Ulf tilldelades Region Kronobergs kulturpris 2014 med motiveringen: ”Med livslust och nyfikenhet skapar han verk i världsklass i snickarboden i Alvesta. Gränslösheten, att göra tunna, små, skira saker är utmärkande i hans konstnärskap och inspirationenkommer från naturen, resor och inte minst matematiken.”
För ett par veckor sedan fick han dessutom ett stipendium av Södra skogsägarna.
Sedan i vintras är Ulf pensionär, även om han ännu inte nått den riktiga pensionsåldern. Snickarboden finns intill bostaden, en meter från ytterdörren, och där lyser flitens lampa inte minst sena kvällar.
Jag är en natt- och kvällsmänniska och mina idéer poppar upp lite när som helst.
Självlärd
I närmare 40 år har han svarvat. Från början täljde han i trä men blev nyfiken på att testa svarvning och sen blev han fast.
-Jag har aldrig gått någon kurs utan är självlärd genom att ha testat och provat mig fram. Det finns inte i mitt huvud att något inte går att göra. Mitt tekniska kunnande använder jag bland annat som inspiration i formen jag skapar.
Vätternrundan
En skål är vackert blå och kanten är ojämn. Tittar man noga så ser man en pytteliten cykel och en guldprick.
-Jag har döpt den till “70 kilometer kvar”. Kanten är hela Vätternrundas typografi och där cykeln är placerad i förhållande till pricken är det 70 km kvar av rundan, säger Ulf och skrattar. 
Många möten
Genom konsten blir det många spännande möten. Förra året besöktes länet av astronauter och Ulf fick då, genom sitt fotokunnande, möjligheten att träffa Samanha Cristioforetti. Hon är den kvinna som befunnit sig längst tid ute i rymden och var i Lessebo skola för att berätta om rymden för barnen. Ulf hade svarvat en liten present till henne och som tack fick han för en tid sedan ett mycket uppskattat personligt brev och en pytteliten bok som varit med uppe i rymden.
Ett annat möte som Ulf gärna berättar om är med en japansk professor. På olika märkliga sätt har deras vägar korsats flera gånger. Professorn har några av Ulfs alster i sin ägo och hemma i snickarboden i Alvesta finns en gåva från professorn i form av handsmidda japanska stämjärn.
Prioriteringar
-Jag tittar väldigt lite på tv och är inte med i någon förening mer än Hemslöjdarna, så jag har tid att lägga på min svarvning. Det handlar om att fokusera och välja bort.
Åtskilliga timmar har gått åt för att lära sig slipa mejslarna, som måste vara supervassa för att det ska gå att svarva så tunt som Ulf Jansson gör.
-Här på hyllan ligger mina läroalster. Ulf pekar på en hylla med skålar i delar och i olika stadier. För att få fram det jag vill åstadkomma krävs att testsa och exprimentera en massa.Tidigt bestämde jag mig för att aldrig stanna för att “jag inte kan”.
Japanska träds själar
En dag hörde Botaniska trädgården i Göteborg av sig. De hade hört talas om Ulfs förmåga och skulle ha ett temaår, “Japan 2014”. De ville att Ulf skulle skapa något av de 36 olika träslag de hade odlat fram, och där varje sak skulle visa trädets själ.
-Det var då jag kom på “onyttingar”. Något som jag svarvar som inte ska föreställa något speciellt utan som tas fram för att visa trädets struktur, barken, insidan och utsidan. Ett av trädslagen kallas Japansk träddödare eftersom det är en lian som stryper andra träd. Benveden är ett träslag som är underbart att svarva i, som kallt smör. Zelkova doftar viol när man svarvar. Ulf kan nästan inte sluta berätta om sina onyttingar skapade av japanskt trä. 
Så många ting
Det finns nog inget som inte Ulf kan skapa. Han har svarvat brudkronor, gravurnor, snapsglas i mini-mini-format, små skruvar och alla möjliga mojänger som han själv kallar dem. För ett tag sedan hjälpte han föreställningen Familjen Addams i Växjö med en scendekoration. Vid olika förevisningar används exempelvis potatis eller kålrötter istället för trä. Ibland ringer museum i Stockholm för att få hjälp med någon detalj.
-Jag skapar och återskapar. Det ger harmoni och gör att jag mår väldigt bra. När man svarvar kommer man in i flow, och det känns nästan som jag svävar, vilket beror på att hormonet Oxytocin utsöndras i kroppen.
Morotsflöjtar
Ulf syster arbetar som pianist på Spira i Jönöping och skulle för något år sedan ha en aktivitet för cirka 400 barn. Hon frågade Ulf om de kunde ordna något och tillsammans kom de fram till att tillverka morotsflöjtar som barnen kunde spela på. De testade och provade tills de fick fram en modell som funkade. På fyra timmar skapade Ulf och några medhjälpare en flöjt till varje barn.
-Det gick åt 84 kilo morötter. Svarvresterna fick grannens häst äta upp, så inget gick till spillo, och mina händer var oranga i en vecka säger Ulf och skrattar gott.
