Resan - vägen till livet

-Utan Resanterapi hade jag inte levt idag säger Silva Hornborg med tårar i ögonen.  För drygt 20 år sedan drabbades Silva av utmattningsdepression, det som i dagligt tal kallas utbrändhet. För henne skulle sjukdomen vara i hela tio år.-Jag hade provat allt och fastnat i tanken i att det hjälper inte, det är ingen idé, oavsett vad jag gjorde för att må bättre, säger Silva. När jag fickboken "Resan" i min hand och började läsa kändes allt så självklart på något sätt. Silva arbetade som systemprogrammerare, hade en son på fem år, en dotter på ettår, och hon och hennes man hade hittat sitt drömhus när allt kraschade.

-Det hände så många saker på en gång, berättar Silva. Inom ett år drabbades vår dotter av diabetes, min mans företag gick i konkurs, jag blev av med mitt arbete eftersom företaget flyttade, min pappa dog och gården såldes och dessutom fick jag både en ämnesomsättningssjukdom och glutenallergi.

-Hur märkte du att du blev sjuk?
-Jag började glömma saker. I jobbet som programmerare måste man ha full koll på varenda detalj och jag märkte att jag glömde vad jag gjort och vilka jag hade pratat med, svarar Silva. För att inte glömma, började jag skriva upp precis allt, men det var ohållbart i längden så jag gick till en läkare. -Du är deprimerad, sa han till mig, något som inte ens fallit mig i tanken. Jag blev sjukskriven och gick hem och sov. -Jag sov nästan hela tiden och min enda fokus var att ta hand om barnen när jag var uppe.

-Känslan av maktlöshet var total, säger Silva och får återigen tårar i ögonen. Att inte kunna påverka min situation, det var som om kroppen var invirad i tejp och som om jag inte kunde röra mig.

När kom vändningen?
-Efter att ha provat nästan alla metoder för att bli frisk, inklusive antidepressiv medicin, var jag efter tio års sjukdom så nära att helt ge upp. Det som höll mig kvar i livet var barnen. En dag kom min vän Ulla Lundgård med en bok som hon sa att jag skulle läsa, berättar Silva. Det var "Resan" av Brandon Bays. Jag minns att jag tänkte att om inte heller detta hjälper så ger jag upp. Då vill jag inte leva längre, säger Silva lågmält.

Vad hände när du läste boken?
-Det var som alla bitar föll på plats. Helgen efter jag läst ut boken var jag på en tredagars kurs där jag fick gå igenom Resanprocessen. Den helgen vände hela världsbilden för mig, säger Silva och ler stort. Jag
insåg att jag inte var maktlös, det var bara en känsla. Hålet i mitt bröst fylldes igen. Fram till dess hade jag alltid trott att jag var tvungen att ta ansvar för allt och alla, och plötsligt kände jag ansvarsfrihet. Att jag
faktiskt bara kan göra mitt bästa i alla situationer.

Du blev själv Resanterapeut, hur kommer det sig?
-För att jag kände att jag har mycket att ge till andra. När jag leder andra människor genom Resanprocessen är jag deras vägg att luta sig mot. Normalt är jag väldigt lättrörd men under arbetet med mina klienter håller jag mina känslor utanför, för att ge den andra personen fullt utrymme.

Du är också handledare inom Sorgbearbetning, vad innebär det?
-Det finns en utbredd missuppfattning hur vi ska hantera sorg, säger Silva. -Vi säger ofta till den som drabbas att det går över, att de inte ska gråta. Detta leder till att den som sörjer inte vågar visa hur han eller hon känner och blir ännu mer ensam i sin sorg, menar Silva. Att sörja handlar om förlust. Alla stora kriser och händelser som inte blev som du tänkte, inte bara dödsfall kan skapa sorg som exempelvis skilsmässor, barn som flyttar hemifrån, arbetslöshet  eller att gå i pension.

Hur vet den som sörjer att det är dags att söka hjälp?
-När det står saker i vägen för att du ska komma vidare, svarar Silva direkt. Om du ältar och ältar då är det dags, för tiden läker inte alla sår. Det är vad du gör under tiden du har sorg som spelar roll. -Jag märkte, när jag gick utbildningen till handledare, att jag inte hade bearbetat all min egen sorg, trots att jag då jobbat lång tid med Resanmetoden. Med hjälp av utbildningen insåg jag att jag faktiskt inte kunnat sörja min brors död, utan mest känt mig lättad eftersom han var så sjuk innan han dog. Men jag behöver sörja också, säger Silva eftertänksamt.

-Många är rädda för att bearbeta sin sorg eftersom de tror att de sviker den döde eller kommer att glömma bort denne. -Men det fungerar tvärtom, säger Silva. När man tar itu med med sin sorg så kommer man att minnas med glädje.

Hur ser ditt liv ut idag?
-Jag mår jättebra och känner mig stark och tillfreds. Min långa sjukdomstid och tiden därefter har lärt mig att känslor inte är farliga. Resanmetoden är något jag kommer att arbeta med så länge jag lever, avslutar Silva helt lugnt.

Namn: Silva Hornborg
Ålder: 57 år
Bor: i Öja utanför Gemla. 
Familj: man, två vuxna barn och en hund.
Yrke: Resanterapeut och sorgbearbetningshandledare. Fritidsintressen: sjunger i Akademiska kören, reser mycket och har precis börjat med silversmide.
Min bästa egenskap: Empati, jag är bra på att känna in och förstå varför folk beter sig som de gör i olika situationer.
Förebilder: starka kvinnor som tar sig fram och är drivande som exempel vår landshövding Kristina Alsér och Ulla Lundgård, och så mamma förstås.
Motto: Det vill gärna bli bra!