Prästernas jul
En anonym jultomte satte en gång griller hemma i Elisabets familj. Ett våffeljärn kunde blivit en konflikt hos Annesophie. Och för Linda har ”Prästens hår” en viktig plats i julfirandet.
Hur är det egentligen att vara både präst och mamma i juletid? Med massor av arbete, inte minst för att extra många besöker kyrkan under julhelgen, samtidigt som livspusslet med familj och vänner ska fungera. En pratstund med de tre prästerna i Alvesta församling ger svar på dessa frågor.
Hur är julen för er som är präster?
-Den är mysigt och magiskt, säger Annesophie Färdigh direkt.
- Jag vet att det inte är den dagen som Jesus verklige föddes men det känns så. Att det var då Gud blev människa säger Linda Waldén.
- Det är den heliga natten, och det är stort att få jobba under julhelgen. Min pappa var organist så jag har alltid firat jul i kyrkan. Som barn följde jag med honom och då spelade jag tvärflöjt. Nu är jag präst, säger Elisabet Cárcamo Storm.
- Julen börjar redan i advent tycker jag. Allt man väntar på, vi tänder ljus, pyntar, börjar tänka på mat och julklappar. Jag har på senare år tänkt mycket på dem som inte gillar julen, eftersom jag själv älskar den. Blir ledsen när jag tänker på att inte alla tycker om julen, säger Annesophie,
- Det vi förbereder i adventstid, som att hänga upp stjärnan, är ett uttryck för hoppet, och det känns fint, säger Linda.
-Det är så mörkt i november att vi alla i Sverige nästan dukar under och så äntligen är det jul. Hoppet i mörkret, vilket blir ännu tydligare just i år, säger Elisabet.
Linda tycker det är häftigt att det som hände för flera tusen år sedan firas än idag, att det långt ute på landet i en liten kyrka ringer i klockorna och ljusen tänds. Det är mer än bara en tradition.
Att predika under julnatten är heligt och alla som kommer till kyrkan är så positiva tycker Elisabet.
-Jag är nästan lite ”hög” av glädje när jag kommer hem från julnattsgudstjänsten. Sitter hemma och bara känner efter, och tänker att jag nästan borde kunna se änglarna som landat ute i trädgården, säger Linda.
Hur har era jular sett ut genom åren?
Elisabet berättar att hennes pappa var iväg hela julafton och jobbade, så familjen fick passa på att äta julmat och dela ut julklappar när det fanns en stund över.
-Jag har alltid firat jul utifrån att en i familjen arbetade i kyrkan, tidigare pappa, nu jag själv vilket har gjort att julfirandet har anpassats efter det. Eftersom jag jobbar så mycket under julen reser vi inte bort utan släkten får komma till oss i prästgården. När mina pojkar var små, efter skilsmässan från deras pappa, delade vi alltid upp så att barnen var en längre period hos en av oss föräldrar. Hemma hos oss firade vi julafton antingen den 24 eller den 28 december och det har fungerat jättebra. Det är ingen katastrof om man inte firar jul just på julafton.
Annesophie firade alltid jul hos mormor och morfar. Under en period som barn ville hon alltid sova över där för att kunna vakna på julaftons morgon till ljudet när morfar tog in granen och till doften av mormors nybakade bröd. När hennes mormor dog tog Annesophie över jultraditionen till sitt hem.
-Jag älskar verkligen att laga mat och att duka. Mitt på bordet ligger mormors röda brudband, som hon själv alltid hade framme vid jul. Det är så gammalt och slitet att det nästan faller sönder men det måste finnas där.
När Linda var barn så hängde man strumpor vid sängen och i dem låg paket på julaftons morgon. Familjen firade jul med mycket mat och Kalle Anka och var alltid hemma, bara de, inga släktingar.
-Mina föräldrar ville inte åka runt på julen. Lillejulafton åt man skinka och på juldagen vilade man.
Julminnen
Alla tre säger att de vill jobba under julhelgen. Det blir många hembesök med blommor till dem som blivit ensamma under året, man medverkar i olika julspel och konserter utöver alla olika gudstjänster som hålls i juletid. De säger att det är deras mest hektiska period på hela året men att det inte gör något eftersom det är så roligt med julen.
Annesophie gör sin egen ostkaka och senap. Elisabet lagar en kålrotslåda, som kommer från Finland. Hennes pappa är bördig från Finland och utan den kålrotslådan ingen jul, säger hon. Linda har inga måsten, hon gör det hon tycker är gott. Däremot gör hennes mamma ett saffransbröd som kallas Prästens hår, som är uppskattat i familjen.
Elisabet har ett roligt minne som hon delar med sig av:
-Första året vi bodde i Lekaryds prästgård hade jag bett Börge Nielsen att vara tomte hos oss. När det ringde på dörren och tomten stod utanför var det en vilt främmande man. Han steg in och pratade riktig rotvälska, delade ut julklapparna och avslutade med att säga ”vi ses i kyrkan för jag kommer dit utklädd till människa”.
Det visade sig att tomten hade glömt sina handskar så Elisabet tog med dem till kyrkan. Hon avslutade mässan med att önska alla god jul och sen berättade hon att tomten var där utklädd till människa.
-Jag ställer mig vid utgången och den som tar vantarna är tomten, sa hon till församlingens jubel.
Börge hade spelat familjen ett spratt genom att be sin äldste son, som ingen i familjen hade träffat, att ersätta honom som tomte. Det blev en minnesvärd händelse för familjen Cárcamo Storm.
-I år blir det inga julklappar hos oss, eftersom vi precis har flyttat in i prästgården i Alvesta och redan handlat en hel del möbler och annat, till både oss och barnen. För några år sedan sa jag till min man att vi behövde ett nytt våffeljärn. Bra sa han, det är snart jul. Jag blev lite småsur för det var ju inte direkt vad jag önskade mig i julklapp. På julafton fick jag ett stort paket, och när jag öppnade det så var det ett våffeljärn. –Å, tänkte jag, fick jag ett i alla fall, men sen såg jag ett litet paket mellan handtagen och i det fanns det en fin ring. Min man behagade skoja lite med mig, säger Annesophie leende.
-Julen är en tid då det inte ska vara en massa måsten utan istället kan vi passa på att göra det vi tycker om, summerar Linda.
FAKTA OM PRÄSTERNA:
Elisabet Cárcamo Storm, präst sedan 11,5 år. Nu kyrkoherde.
Linda Waldén, komminister, fyra år som präst.
Annesophie Färdigh, komminister, tre och ett halvt år som präst.
OM DEN KRISTNA JULEN
Julen i Sverige är officiellt en kristen tradition, som firas till minne av Jesus födelse.
- Julafton: Svenskarna firar, till skillnad från de flesta andra, julens höjdpunkt på julafton och inte på juldagen. Förr räknade man att dygnet började kl 18 den föregående dagen, därav helgmålsringningen som vi än idag har kvar.
- Julfrid rådde från julafton till tjugondedag Knut och då var endast det nödvändigaste arbetet tillåtet.
- Julkrubban gör berättelsen om Jesu födelse levande och man firar ofta krubbgudstjänster på julafton.
- Julnattsmässan kallas också ”Änglarnas mässa” eftersom det var änglarna som lämnade bud till herdarna om Jesu födelse.
- Julottan kallas också ”Herdarnas mässa” eller ”Morgonrodnadens mässa”.
- Adam och Eva, de första människorna i Bibeln har namnsdag i samband med julen. Adam den 23 dec och Eva den 24 december.
- Julgröten är egentligen gammal fastemat. Eftersom adventstiden är en andlig förberedelsetid inför julen ansåg man förr att det var naturligt att fasta då.
- Dopp i grytan var ett sätt att fuska lite med fastan, som egentligen inte skulle brytas förrän på juldagen.
- I toppen av många julgranar sitter än idag Betlehems stjärna.
Källa: Tradition och Liv
”Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.” Från Julevangeliet Lukas 2:1-20.
