Jessica Gylfe – i det långa loppet!

Jessica Gylfe, med flera SM-guld i löpning sprang bokstavligen in i väggen just när hennes karriär stod på topp. Efter ett och ett halvt års sjukskrivning reste sig en ny och förändrad person som har insett att det är viktigt att ta vara på mellanrummen i livet.

Som barn hade Jessica svårt att vara stilla. Hennes föräldrar har berättat att hon aldrig lärde sig gå, hon sprang direkt. Och så fortsatte det under många år. Hon såg sina kusiner tävla i löpning och ville själv prova på. Men eftersom hon var för ung så provade hon på att spela fotboll istället. Var alltid snabbast på bollen, men visste inte vad hon skulle göra med den när hon fick fatt i den. Som åttaåring fick Jessica äntligen dispens att börja löpträna. Hon var plikttrogen och gick alltid till alla träningspass.

-Men det har alltid varit tävlandet som har lockat mig, inte träningen säger Jessica.  Hon inser nu, så här långt efteråt, att det var ett slags behov av bekräftelse som sporrade henne att tävla mer och mer. Hon blev någon när hon sprang. 

Löpningen har gett henne mycket, många minnen och roliga upplevelser. Under tiden som aktiv blev det 10 – 12 träningspass i veckan. Det slet hårt på kroppen att träna så pass mycket och till slut passerade Jessica en gräns.

År 2007 jobbade hon heltid på Orrefors Kosta Bodas orderavdelning, pendlade två timmar varje dag, tränade 20 timmar i veckan, tävlade och gick samtidigt igenom en jobbig separation. Smålandsnytt gjorde ett reportage om henne och beskrev det som att hon var i sitt livs form. En månad senare kollapsade allt. Innan det hände hade Jessica tänkt sluta med löpningen men insåg att utan den var hon ingen. Hennes identitet var att vara elitlöpare.

-Jag var det jag gjorde, men vi människor är inga görelser – vi är varelser, säger Jessica.

I början orkade hon inte ens gå runt huset så slut var hennes kropp. Hon blev sjukskriven under ett och ett halvt år och fick lära om hur hon skulle leva livet. När det var som värst besökte hon en friskvårdsterapeut i Kalmar.

-Överlever jag detta ska jag börja jobba med samma som du, sa Jessica till henne. Hon överlevde och jobbar nu själv som bland annat friskvårdsterapeut, massör och föreläsare.

Vad säger du till en soffpotatis?
-Jag tror inte på pekpinnar eller att skälla på folk. Det viktigaste är inte att prestera att hitta glädjen i rörelsen. Det kan räcka med att gå en promenad utan att ha ett bestämt mål.  Vill man ha bättre flås så använd stavar.

Jessica brukar uppmana sina kunder att försöka hitta mellanrummen under dagen. Istället för att alltid ta fram sin mobil när man får en lucka, så passa istället på att bara vara i stunden. Det måste inte hända saker hela tiden. Vi behöver inte heller ständigt veta och ha koll på allt, utan kan ha tillit till att det kommer att fungera ändå, menar hon.

-Det är viktigt att komma ihåg glädjen när man tränar och se till att inte bara skallen är med utan även kroppen. Mental träning är bra men ibland är det viktigt att lägga märke hur det känns också. Vara närvarande i stunden gör att hjärnan inte går på högvarv och kroppen går ner i varv och man börjar andas ordentligt. Kraften har du här och nu, inte vid nästa lyktstolpe, säger Jessica bestämt.

Hon vet vad hon talar om med tanke på att hon har tävlat på elitnivå i ca 10 år, tagit ett antal SM-medaljer, varav fem SM-guld, deltagit i ett flertal landskamper och dessutom varit tvungen att ompröva hela sitt liv efter kollapsen.

Framtiden är spännande. Jessica kommer att satsa mer och mer på att föreläsa om ”närvaro i träningen”. Och vem vet, kanske blir det en familj inom de närmaste åren, säger hon med ett litet leende.  

FAKTARUTA :
Jessica Gylfe
Ålder: 34 år
Bor: i Växjö
Familj: sambo
Yrke:  Friskvårdsterapeut, Inspiratör, Massör, Löptränare, Föreläsare, Mental tränare
Fritidsintressen: Jag jobbar med mitt intresse. Men utöver det tycker jag om att umgås med mina vänner.
Bästa egenskap: jag är en varm person, genuin.
Motto: Hitta mellanrummen i vardagen