Hundslagsmål

Det låter förfärligt när två Kuvaszar råkar i bråk och det ser otäckt ut. Dessutom är det otäckt på riktigt eftersom de kan skada varann rejält om man inte går emellan. Vilket jag har gjort de gånger våra tikar råkat i bråk. Första gången de slogs rejält var när vi satt ute i vår glasveranda och åt. Jojjo, som den mattjuv hon är, hade i ett obevakat ögonblick hoppat upp och tagit en slev från köksbänken. På sleven fanns resterna av köttfärssåsen vi åt. Självklart kunde inte Asta acceptera att Jojjo fått tag i något så gott så hon kastade sig fram. En av våra döttrar (hon är vuxen) tänkte ta ifrån Jojjo sleven för att avstyra bråket men då bröt ovädret loss. Linda fick hoppa upp i soffan för att inte komma mellan de bådas käftar. Trots det hann hon få ett nafs i skinkan av en av hundarna, som självklart inte siktade på henne utan på sin syster.

Jag fick tag i en stol och satte den över den ena hunden och sköt undan henne med hjälp av den. Ungefär som en lejontämjare. Så snart de var separerade från varann lugnade de ner sig. Asta hade fått några bett på huvudet och i örat så hon blödde lite grann. Inte lång stund efter slagsmålet var det Jojjo som var framme och slickade Astas sår. Lika snabbt som ovädret bröt ut var det över. Men vi lärde oss att hålla ett öga på dem när det är kastruller framme. Därefter har de varit två slagsmål till......