Lyckan är hundar som möter en med glädje när man kommer hem. Eller.......?
Såna hundar bor inte i det här huset!
Om mannen är på jobbet och hundarna varit ensamma någon timme när jag kommer hem så skulle man kunna tänka sig att de skulle rusa fram till mig glatt viftandes på sina svansar. Överlyckliga att se mig. Kanske kasta sig ner på golvet och vilja bli klappade på magen.
Nä. Våra två damer sover och snarkar när jag kommer hem. Samma hundar som vaksamt reagerar blixtsnabbt från sovande tillstånd om någon, enligt dem, obehörig skulle närma sig huset. Den ena, Asta, ligger nere i hallen i sin vanliga hörna. Hon lyfter möjligen på ena ögonlocken när jag låst upp dörren och nästan kliver på henne för att komma åt att hänga upp min kappa.
Möjligen får jag ett generat leende till svar. Men ingen svansviftning.
Tur man har bra självförtroende:-)