Har bestämt mig för att vara tyst.

Ni vet på möten. När man lovat sig själv att denna gången ska jag vara tyst. Jag ska inte ifrågasätta. Inte "tjabba" emot. Bara sitta lugn och fin och inte säga nåt. Men på mötet. Jag blir frustrerad. Försöker bita mig i tungan o hålla mig tyst. Ingen annan säger ett pip. Men det går inte! Helt omöjligt. Jag kan inte låta bli. Min chef sa förra året att jag måste tänka innan jag pratar. Men han vet inte hur snabbt jag tänker  ;-) Står för allt jag säger,  jag har alltid hunnit tänka ett varv först. 

Två jobbiga möten på kort tid. Båda lovade jag mig själv att knipa igen. Det gick. I fem minuter.  Men fick höra av en specialpedagog igår:

-Linda det är bra att du pratar. Alla andra sitter ju tysta. Du vet ju vad du ska säga.

Det är nog första gången jag hört nåt positivt ang. att jag aldrig kan vara tyst ;-) Fast jag ska tänka mig för nästa gång. Och försöka vara tyst!