Gå i kloster
Det är 16 år sedan jag för första gången satt min fot i ett kloster. Sedan dess har det blivit många besök, de flesta gånger i Klaradals kloster där de tre systrarna (nunnorna) blivit som goda vänner. Det var få av mina vänner och bekanta som kunde tänka sig att jag skulle åka på retreat till ett kloster, då för 16 år sedan. Det finns fortfarande de som frågar: -Vad gööööör du egentligen när du är där?
De får samma svar nu som då: -Jag gör ingenting. Svaret brukar nästan verka skrämmande på den som frågat. -Huuuuur står du ut?
I vanliga fall gör jag en hel del, mindre nu än förr. Därför är det så väldigt skönt att tillbringa några dagar i en helt kravlös tillvaro. Jag stiger upp när jag vaknat och går och lägger mig när jag är trött, om det så är mitt på dagen. Vila middag är så underskattat. Ingen tv och ingen radio. Inga dagstidningar. Vill man kolla på nyheter får man kolla på internet via mobilen.
Systrarna följer sina tideböner, morgon, middag, eftermiddag och kväll. Vissa gånger jag är på retreat så går jag till kapellet varje gång det är bön. Ibland blir det någon gång per dag. För mig är det väldigt meditativt att sitta och lyssna när systrarna sjunger sina böner med rena klara stämmor. Ganska entoniga melodier, men det är säkert därför det blir meditativt. Inget onödigt som stör. Har du funderat på hur mycket ljud du har omkring dig hela tiden? Har du upplevt tystnad? Du behöver inte vara troende för att besöka ett kloster för några dagars retreat. Där finns plats för alla.
Jag går promenader, ibland långa och i bland korta. Läser böcker. Vilar. Äter under tystnad - både frukost och kvällsmat - så otroligt befriande. Att sitta tillsammans med andra människor och äta, utan att behöva prata. Att det faktiskt inte förväntas att man ska säga något. Annorlunda, men skönt.
Middagen äter gäster och systrar tillsammans och då diskuteras allt och inget. Stort och smått. Livet och tron. Och tvivel. Mina såväl som systrarnas. De träffar så många människor och har haft så mycket tid i tystnad att de verkligen har mött sig själva och blivit trygga i det.
-Får du gå utanför murarna, var också en vanlig fråga jag fick av bekanta i början. Först förstod jag inte vad som menades, men sen kom jag på att många har sett Sound of Music och har sin bild av ett kloster därifrån:-) . Inget kan vara mer fel. I Klaradals kloster har man som gäst verklig frihet. Där finns inga murar och inga krav. Du är den du är och får lov att vara det.
Det är en förmån att få "gå i kloster" några dagar och dela det enkla livet, prova gärna. Inte alltid så lätt att släppa alla måsten och krav. I början blev jag väldigt rastlös. Tog med mig godis och tidningar för att fylla hjärnan och magen. Numera packar jag ner några bananer och en bok. Jag är inte det minsta rastlös, utan bara lugn i nuet. Utan att prestera. Mindful.
