Friheten var hennes främsta mål!

Sima Jawidfard föddes och växte upp i Theheran i Iran. Redan som femårig visste hon vad som var viktigast, nämligen friheten att få bestämma över sig själv. Hon hade en sträng uppfostran och det var mamman som var strängast.

Efter skolan arbetade Sima som studievägledare på ett medicinskt universitet i Theheran. Hon gifte sig med en man, hon själv hade valt, som var professor. De fick två barn tillsammans. Sima kände sig ofri i sitt äktenskap.Så blev det ett maktsifte i Iran, shahen avsattes, och kvinnor blev tvungna att bära slöja.

Så småningom blev Sima tvungen att fly landet med sina två barn. Hon visste inte var hon skulle hamna men bad att få slippa Australien eftersom det kändes så väldigt långt från hennes hemland. Efter en del strapatser anlände hon och barnen, år 1990, till sist i Sverige. I tre år bodde de I Köpeingsvik i väntan på att få uppehållstillstånd.

-Vi delade en liten lägenhet med en annan kvinna från Iran och hennes två barn. Det var väldigt trångt men det fanns inget annat val. Barnen gick i skolan men vi vuxna fick inte arbeta innan vi fått uppehållstillstånd. För att sysselsätta oss engagerade vi oss i den lokala Röda Kors-kretsen genom att sticka, sy och hjälpa till med det vi kunde. Där fanns Aina, en riktig ängel, säger Sima och ler.

Mamma kvar i Iran
Simas mamma och syster blev däremot kvar i Iran men även hennes bror tvingades fly och  hamnade i Holland där han fortfarande bor kvar. Efter en tid i Sverige skiljde sig Sima och hennes man, valde att bli kvar i Iran, eftersom hans yrkesskicklighet var mycket eftertrakad där.

När Sima och henns barn fått uppehållstillstånd i Sverige flyttade till Växjö. Där läste Sim ett år på Kom vux men att arbeta och försörja sig och sina barn var ett viktigt mål så hon bestämde sig för att gå till arbetsförmedlingen och be om hjälp.

-Jag sa till dem att om de hjälpte mig i sex månader med att betala min lön hos en arbetsgivare så skulle jag ordna ett jobb, vilket jag också gjorde, berättar hon stolt.

Eftersom Sima alltid har arbetat med människor så valde hon att söka arbete som vårdare inom åldringsvården och blev kvar i mer än 20 år.

Mötte kärleken
En kväll för drygt 18 år sedan övertalade en väninna Sima att följa med ut och ta en öl på en pub i Växjö. Där var mycket folk den kvällen och trångt vid borden. Två män kom fram till deras bord, där det fanns två lediga platser, och frågade om de fick sätta sig där.

-Det var Robin och hans vän som slog sig ner och jag kan säga att det blev kärlek vid första ögonkastet för oss båda. Jag vågade inte riktigt lita på känslan i början men ganska snart kände jag att Robin är det bästa som hänt mig. Han är en glad och positiv människa som ger mig friheten att vara den jag är med alla fel och förtjänster. Jag kommer inte att byta honom mot något i hela världen, säger Sima och skrattar.

Ska bli mormor
Det tog över 10 år innan Sima fick tillstånd att komma tillbaka till Iran och besöka sin familj igen efter flykten. Väl där blev Robin även godkänd av Simas mamma.

-Han är en bra människa sa hon när de möttes första gången i Iran. Robins familj har verkligen blivit min familj, jag trivs så bra med hans döttrar och deras familjer. Min son bor i Stockholm och min dotter i London, gift med en engelsman, och snart ska jag bli mormor. Det är mitt nästa stora mål – att bli en riktigt bra mormor.

Sima säger att hon var ganska sträng mot sina barn när de var små och nu när de blivit vuxna har hon funderat på varför hon egentligen var så sträng.Varför det var så viktigt att de exempelvis skulle gå och lägga sig en viss tid på kvällen.

-Min barn tycker inte att jag var för hård mot dem, utan säger att jag gjorde mitt bästa för att de skulle ha det bra. Jag var både deras mamma, pappa, familj och kompis. De hade bara mig och jag kämpade för att de skulle se mig som en glad och lycklig mamma.

Krigsminnen
Att leva i krig sätter sina spår. Sima kämpar för att glömma. Det var många gånger hon fick ta barnen och springa och gömma sig när kriget pågick som värst i Iran.

-Först när barnen blivit vuxna har jag haft tid att tänka efter och då tränger minnena sig på.

Den första platsen familjen kom till i Sverige var Malmö och staden har fortfarande en stor plats I Simas hjärta. Hon har bott här i mer än 20 år nu.

-Jag är ju inte svensk, men jag känner mig som svensk.

Sin målmedvetenhet har hon kvar, men målen är inte lika stora som tidigare. Det viktigaste målet har hon nått, att få sin frihet och det betyder allt.

Namn: Sima Jawidfard
Bor i Växjö
Ålder 59 år
Yrke i Iran: yrkesvägledare på ett medicinuniversitet. I Sverige: vårdare inom äldrevården.
Familj: man, Robin, två barn och ett barnbarn på väg och Robins tre barn och sju barnbarn.
Fritidsintressen: att läsa
Bästa egenskap: Ger inte upp. Sätter mål. Hennes viktigaste mål i livet har varit att skaffa sig frihet.