Fällperiod

Nej, det är inte snö som ligger kvar på gräsmattan. Det är Jojos päls.......

Två gånger om året fäller de. Eller rättare sagt, tappar en jäkla massa hår. Vi borstar, rycker, borstar och rycker. Och dammsuger minst en gång om dagen. Ändå har man hår precis överallt.

Vi köpte nya mattor i vardagsrummet. Efter någon timme var det plötsligt Kuvasz-vita och lurviga.

Inte heller i sängen kommer man undan allt hår eftersom de båda damerna har vant sig vid att ligga i våra sängar (= ta över halva sängen). Man vaknar med ansiktet fullt av hår.

Inte ens fåglarna hinner med att ta sig an allt hår som flyger omkring.

Jag önskar jag kunde spinna. Då skulle jag spinna det finaste garn som finns. Varmt och vattentåligt. Och vackert vitt. Det skulle jag sälja som exklusiv vara till fina butiker. För sticka kan jag inte.

När fällperioden är över, äntligen, så är Jojos päls lite "frissig" och ser busig ut. Den är nästan lite spröd och alldeles vit. Astas däremot är tjock och lurvig och lite gulare.

Och visst fäller de mellan fällperioderna också. Mjukt vitt ludd som åker in i hörnorna vid minsta pust. Så är det bara och inget att gnälla över. För de har världens smartaste päls som sällan eller aldrig blir smutsig, trots att vi bor på landet med leriga grusvägar.