Ett spännande liv. Från reseledare till Röda korset.
Berättarglädjen lyser igenom hela intervjun. Vibeke Hyltén-Cavallius har levt ett spännande liv och har sett många delar av vår värld. Inte alltid från den vackra sidan.
Född i Skåne men flyttade till Tävelsås och sin mamma i Småland efter föräldrarnas skilsmässa. Där på Stjärnvik, endast 7 år gammal, mötte hon för första gången sin nuvarande man Jan.
-Han hade kortbyxor, en plåsterlapp på knäet och ett solvargsleende. Jag tror det var plåsterlappen som gjorde att jag föll pladask, han verkade lite farlig och snäll på samma gång, säger Vibeke.
Kärleken var ömsesidig och paret höll ihop från och till under hela uppväxten. I början av 1960-talet när Vibeke gått ut flickskolan i Växjö, där hon bland annat läst språk, så ville hon ut i världen. Det blev 13 månader som au-pair hos en engelsk familj i Skottland. Efter en fantastisk tid i där var det dags för en ny utmaning, en ny familj i staden Lille i norra Frankrike.
-Tiden där blev helt annorlunda mot i Skottland och det var väldigt viktigt att kunna uttrycka sig perfekt på franska för att bli respekterad, berättar Vibeke.
Språklig förbistring
Vid ett tillfälle skulle frun i huset sälja sin bil. Bilmodellen hade ett namn som på franska påminner om ordet för häst. En kväll när Vibeke var ensam i huset ringde det på dörren och mannen som stod utanför frågade efter bilen som han var intresserad av att köpa. Vibeke, som inte hade en aning om att frun skulle sälja bilen, tolkade ordet som ”häst” och hänvisade mannen till ett stall några kilometer bort. För sig själv tänkte hon att det var en underlig man som gick runt i ett villaområde och frågade efter hästar.. Vibeke skrattar gott åt händelsen och säger att hon, i sitt arbete som lärare i svenska för invandrare, har haft stor nytta av den händelsen eftersom den gav henne insikten hur svårt det kan vara att göra sig förstådd på ett annat språk.
Reseledarjobb i Spanien
Efter tiden i Frankrike läste Vibeke en sekreterarutbildning i Växjö och fick därefter sommarjobb på en resebyrå i Köpenhamn. Vid samma tid gick Jan sin utbildning på Karlbergs militärhögskola. Genom resebyråjobbet fick Vibeke chansen att gå en reseledarutbildning på Mallorca tillsammans med 90 andra ungdomar. Under två månader fick de lära sig spanska och det mesta om ön. Som en av tio blev Vibeke sedan utvald att få jobb som reseledare vilket hon inte var beredd på. Hennes tanke hade varit att åka hem till Sverige och förlova sig och först därefter börja jobba. Resebyrån ställde ultimatum: reser du hem nu och förlovar dig går jobbet till någon annan.
-Mina pengar var nästan slut så jag hade inte råd att ringa hem. Men jag skickade ett telegram till min mamma där jag skrev, ”spara några julklappar till mig, kommer hem till våren”. Mamma fick sedan vidareförmedla detta till Jan, säger Vibeke med ett stort skratt.
Vibeke blev kvar i Spanien i många år. Förutom Mallorca där hon bodde i fem år blev det Gran Canaria, Benidorm mm. När tiden gick skiljdes Jan och Vibekes vägar åt, de sågs inte förrän 13 år senare. Då hade båda varit gifta med någon annan och hade fått barn. Efter sitt giftermål hade Vibeke flyttat till Stockholm och arbetade på en resebyrå. Efter skilsmässan började hon plugga svenska, engelska och spanska på Stockholms universitet samtidigt som hon jobbade.
Nykär
Av en händelse fick Jan reda på att Vibeke bodde i Stockholm och kontaktade henne.
-Vi knöt ihop banden direkt, och sen dess har det varit vi. 1983 föddes vår gemensamma dotter Katarina, säger Vibeke.
Jans arbete har inneburit en del flyttar. Ett år bodde familjen på Cypern och under två år i Strängnäs. Vibeke arbetade då på Mariefreds folkhögskola som lärare för arbetslösa vuxna.
-Det var en stor glädje att se hur deras självförtroende växte efterhand som tiden gick. Med självförtroende kommer också modet att våga bjuda på sig själv och att skratta, säger Vibeke.
När Jan fick arbete som bataljonschef på I11 flyttade familjen hem till Småland och tog över Jans föräldrahem. Röda Korset sökte folk och där hamnade Vibeke, först som konsulent men blev med tiden distriktschef. Inte så konstigt att det blev just Röda Korset, enligt henne själv, eftersom hennes mamma alltid varit aktiv i Röda Korset och Vibeke fått hänga med under hela sin uppväxt.
-Jag har inte ångrat en dag under mina år på Röda Korset. Arbetet har fört mig ut i världen för att utbilda andra i att starta upp verksamheter och att hantera kriser i sina länder. Jag har bland annat varit i Ryssland och i Afrika. Under mina sista år i arbetet var jag i Irak och i Bosnien. Vi jobbar med ”learning by doing” så att varje lands organisation ska kunna klara sig själva så småningom, säger Vibeke.
Pensionärslivet
Att sitta hemma och vila är inte Vibekes melodi och som pensionär har hon fortsatt sitt aktiva liv. Hon har skrivit en barnbok som handlar om slottspökena Tjita och Tulle på Teleborgs slott. Där guidar hon också barn- och vuxengruppen. Dessutom ingår hon i Kronobergs berättarnätverk och är ofta ute och berättar sagor och sägner.
Hur går man från att vara reseledare till att berätta sagor?
-Det är egentligen en självklar koppling. Som reseledare måste man kunna berätta på ett sätt som berör och om verkligheten inte är spännande nog, så får man brodera ut den lite, säger Vibeke med ett finurligt leende.
Inom Röda Korset var Vibeke med och startade en träffpunkt i Växjö för kvinnor från olika länder. Gruppen, som kallar sig Kolombinas, har nu funnits i 25 år och träffas varje torsdag i Tallgården för att prata, läsa läxor, lyssna på föreläsningar och ha trevligt.
-Det är mer som förenar oss än som skiljer oss åt, konstaterar Vibeke.
Faktaruta:
Namn: Vibeke Hyltén Cavallius
Bor: I Växjö och i Tävelsås
Ålder: 69 år
Yrke: utbildad språklärare men arbetat med en massa andra saker också
Familj: Man och tre barn, varav ett gemensamt med Jan, samt ett litet barnbarn som ska heta Vilda.
Bästa egenskap: Bra på att lyssna och att berätta. Bakar goda smålandskringlor.
Motto: Sex till åtta skratt om dagen förlänger livet. Ett leende är kortaste vägen mellan två människor, det kan aldrig bli fel.
