Organtransplantation, för få tar ställning.

I Alvesta bor Johan Runesson, 40 år, och Lars-Owe Holm , 76 år.  Johan väntar sedan drygt två år på att få ett nytt hjärta medan Lars-Owe fick sitt nya hjärta för 15 år sedan efter att ha stått i kö i två år. Båda vill att fler människor tar ställning till organdonation. Under en gemensam fika, under organdonationsveckan, berättar de varför.


Johan Runesson har ett konstgjort hjärta.

-Jag var sjuk i fem år innan det var min tur att få ett nytt hjärta, säger Lars-Owe. Han minns mycket väl den där dagen, den 1 mars 1999, när telefonen ringde från Lund och de berättade att det var hans tur att få ett nytt hjärta. Inom en halvtimme var han på väg dit i taxi.

-Det får gå max fyra timmar från att hjärtat tas från donatorn tills det är inopererat i den sjuke, berättar Johan. Det innebär att man bara kan transportera inom ett begränsat geografiskt område. Med fler donatorer skulle fler få möjlighet att bli friska, konstaterar både Lars-Owe och Johan.

På min fråga varför så få väljer att ta aktiv ställning till organdonation svarar Johan: -Dels kräver lagstiftningen att man måste ha tagit ett aktivt beslut och dels är det nog på grund av ren lathet som folk inte anmäler sig. De tänker att det gör jag sen.

-Jag anmälde mig tidigt i livet som donator, säger Lars-Owe, eftersom jag anser att man ska skona sina anhöriga från att ta det beslutet.

Lars-Owe berättar att han hela tiden, innan det var hans tur för transplantation, var övertygad att det skulle gå bra. -Jag var stark, säger han. Men nu när jag har fått ett nytt hjärta är jag känsligare och gråter lätt.

Johan instämmer i att han känner på samma sätt, transplantationen ska gå bra. Det tog tre månader i kö innan han slutade att ständigt tänka på när telefonen skulle ringa. Nu har han väntat längst i Sverige på att få ett nytt hjärta. Vem som blir utvald beror dels på hur dålig personen är och dels vilken blodgrupp,
längd och vikt den har. Det nya hjärtat måste passa, därför kan man inte gå i turordning utan man får vänta tills det finns ett hjärta som stämmer.

Johan har fått ett konstgjort hjärta i form av en pump inopererat, något som inte fanns då Lars-Owe var sjuk. Pumpen gör att han mår förhållandevis bra och kan föra ett ganska vanligt liv, om man bortser från extrabatterier,
jourtelefon, risk för infektioner etc. Men det där tänker han inte på. Han är glad att han har fått hjälpmedel som får honom att känna sig trygg och fungera i vardagen. Förutom pumpen har han även en pacemaker och en defillibrator, en så kallad ICD, inopererad. Lars-Owe däremot var mycket handikappad av sitt dåliga
hjärta innan han blev transplanterad. Den medicinska utvecklingen har gått framåt med stora steg.

-Det första jag la märke till när jag vaknade ur operationen var att jag kände mig varm, berättar Lars-Owe. Tidigare hade jag frusit hela tiden på grund av dålig blodcirkulation. Efter fyra veckor på sjukhuset kom jag hem och första milstolpen var när jag kunde klippa gräset, säger han och skrattar.

Både Johan och Lars-Owe säger sig ha fått ett annat perspektiv på livet sedan de blev sjuka. -Det är visserligen en klyscha, säger Johan och ler, men jag tar verkligen vara på tiden numera, vilket jag inte
alltid gjorde förr. Lars-Owe nickar instämmande.

Den 1 oktober 2014 stod 744 personer i kö för att få ett eller flera nya organ. De flesta behöver en ny njure. Varje donator kan rädda livet på upp till åtta personer.

Fakta:
Den första hjärttrans­plan­tationen i världen genomfördes av den sydafrikanske hjärtkirurgen Christiaan Barnard den 3 december 1967. Platsen var Groote Schuur Hospital i Kapstaden. Den i Sverige
genomfördes midsommarafton 1984 av Eva Berglin och Göran William-Olsson. Hjärtat var utländskt, eftersom transplantationslagen inte ändrades förrän 1988 för att möjliggöra svenska donatorer.

Under de senaste åren har antalet hjärttransplantationer i Sverige legat runt 50 per år jämfört med kring 30 årligen under tidigare decennier. Majoriteten av patienterna är mellan 40 och 60 år, många behandlas med mekaniskt cirkulationsunderstöd före transplantationen, och me­dianväntetiden är ca 3 månader.  Prognosen är god vid internationell jämförelse.  Källa: Läkartidningen

Varje år sker hjärttransplan­tationer på Sahlgrenska uni­versitets­­sjuk­huset, Universitets­sjukhuset i Lund och Huddinge universitetssjukhus. I hela världen har 55 000 hjärttransplantationer genomförts fram till början av år 2000.  Källa: Allt om vetenskap. Just nu är det ca 1,5 miljoner personer i Sverige som har anmält sig som donatorer efter sin död, men det behövs fler som tar ställning. I dagsläger är det fler än 700 svenskar som väntar på ett organ, njurar är det vanligaste.

Så tar du ställning: Det finns tre sätt att göra sin vilja känd. Alla sätt är lika giltiga och det är alltid den senaste uppgiften som gäller: (du kan använda ett eller flera av dessa sätt, men oavsett på
vilket sätt du tar ställning är det bra om du gör din vilja känd för närstående.)

• Informera dina närstående
• Fyll i ett donationskort (finns på apotek och vårdcentraler)
• Anmäl dig i donationsregistret:  www.socialstyrelsen.se/donationsregistret.

Myter om organdontationer: https://merorgandonation.se/om-organdonation/myter/