Ett grönögt monster. Vem? Jag?
15.03.2015 17:05
Det är sen länge känt att jag är extremt lättretad när jag är hungrig. Något min älskade storasyster drog nytta av när vi var yngre. Det fanns nog inget roligare än att reta mig. Så tacksamt. Vad jag inte visste förrän långt efteråt var att en vän till syrran, numera även min vän, på allvar var rädd för mig när jag inte hade ätit.
När jag pluggade i Jönköping och kom hem på helgerna så har hon vittnat om hur alla sprang runt för att fixa mat till mig. När jag hämtades vid tåget var det ingen som vågade prata med mig förrän efter jag fått mat i magen ;-) Då hade jag oftast inte ätit sen frukost den dagen, för att hinna med tåg o buss hem.
Jag blev kallad ett grönögt monster, på allvar. Jag var aldrig hungrig, märktes som sagt endast på humöret! Det roliga är att idag på morgonen frågade min man mig om jag ätit tillräckligt med frukost så jag inte blir så arg. Då svarar min äldsta dotter " -Men pappa, det är ju inte mamma längre som blir arg utan mat. Det är ju du". Så på mig har det nog vuxit bort, eller flyttat över på min man!
