En kvinna med många djup och bottnar
Eftertänksam och explosivt brinnande. Två kontraster som Ulla Lundegård utstrålar. Svaren kommer efter en stunds tanke, men kan också komma blixtsnabbt med stor passion.
Första intrycket av Ulla därhemma på gårdsplanen i Ellanda är färgstark, något som hon själv håller med om.
-Jag är lång och stor, inte särskilt rädd och jag är trygg i det jag vill säga.
Ullas livsresa har varit brokig och hon har flyttat ganska mycket. Redan som 17-åring begav hon sig till Malmö och Östra Grevie för att studera konst. Efter några år flyttade hon till Lund, där de sedermera blev ett helt gäng som bestämde sig för att flytta till Umeå i Norrland där de startade ett kollektiv och studerade på Umeå Universitet.
-För mig var det en stor omställning att flytta till Norrland – ny kultur, nytt landskap – ja en helt ny värld. Jag utbildade mig till kulturvetare och efter det gick jag bildlärarutbildningen på Konstfack i Stockholm.
Ulla träffade sin man i Umeå och blev kvar i hela 30 år. Flytten tillbaka till Småland blev till för att Ullas föräldrar blev sjuka och hon ville hem för att hinna vara med dem en tid innan de dog.
-Jag hittade ett litet hus från 1700-talet som vi först använde som sommarstuga men efter en påsk blev vi kvar och åkte inte hem till Norrland på ett helt år. Då insåg vi att det var dags att sälja huset där och flytta till Småland för gott.
Hur skulle kvinnors lösningar se ut
Något som Ulla har reflekterat mycket över under alla år är kvinnans roll i samhället och hur kvinnor skulle varit och agerat om vi inte hade varit fostrade i ett patriarkal. Hur skulle våra lösningar ha sett ut?
-Vi vet egentligen inte vilka vi är, vi kvinnor, utifrån vårt eget könsperspektiv.
I Norrland var Ulla med och startade Kvinnojourer, ockuperade Kvinnohus, satte upp föreställningen ”Jösses flickor” och många fler saker för att synliggöra kvinnokulturen. Allt för att vara med och skapa en värld där män och kvinnor har samma rättigheter. Ullas tidigare eftertänksamma svar brister nu ut i en explosion:
-Detta är för mig ett solidaritetsarbete. Vad är det som styr männens psykologi och deras behov av maktfullkomlighet och kontroll? Vilka är det egentligen som krigar?
Under många år har Ulla funderat över livsfrågor. Redan tidigt i Umeå la hon märke till att det fanns märkliga saker i huset som inte andra kände av. Det ledde till att hon bland annat började gå med slagruta. Det framkom senare att det fanns både vatten- och elledningar under huset, något som alla glömt bort, men som Ulla hade känt av.
-Jag har alltid varit känslig och en lyssnare och hör med andra öron. Genom mina år som konstnär och bildlärare har jag sett 1000-tals bilder vilka har lärt mig massor om människor. Bilder uttrycker nämligen känslor.
Träd och människor
Kunskapen om människor har gjort att Ulla valt att arbeta med ”Livsträd och Helande kroppssamtal”, en metod som bygger på att kroppen har ett alldeles eget sätt att uttrycka sig. Att rita ett livsträd kan ge ett bra komplement till mer information om vad man behöver i livet.
-Träd och människor är väldigt lika, och växer inte gärna skuggan av någon annan. Träd behöver ljus och luft för att växa. Själv är jag en ek, växer i 300 år, står still i 300 år och dör i 300 år, säger Ulla som har studerat och fotograferat träd i över 20 år.
Metoden blir en bok, som blir klar någon gång i framtiden, när vet hon ännu inte.
-Du kan aldrig döma en annan människa eller sätta dig in i hur den människans liv ser ut. Man växer genom lidande, även om inte alla människor behöver lida för att växa. Vi har vår egen väg att vandra, en väg som är ytterst privat. Ingen annan kan gå den åt dig.
Vara vän med sig själv
Det är skönt att vara 63 år och själv få välja, menar Ulla. Att få prioritera och ta ansvar för den man är. Det handlar inte om att vara egoist utan att välja sig själv.
-För mig handlar det om att jag har insett hur ensam jag är här på jorden, jag föds ensam och jag dör helt ensam. Inte i bemärkelsen utan vänner, utan att det är jag själv som måste göra det. Då är det fint om man kan vara vän med sig själv.
Vänskap är viktigt men inte så viktigt att Ulla väljer att ha kvar vänner till vilket pris som helst.
-Det har hänt att jag har ”gjort slut” med vänner för att vi genom åren har fått helt olika värderingar. Jag har många vänner och många jag älskar, men jag är inte alltid bekväm att vara vän med, säger Ulla allvarligt.
På önskelistan står att bli så pass integrerad i sig själv att hon verkligen kan hjälpa andra människor.
-Jag växer varje dag och känner verklig glädje när jag kan vara i min fulla kraft. Jag är välsignad!
Faktaruta
Namn Ulla Lundegård
Bor i Ellanda utanför Gemla
Ålder 63 år
Familj: Gift med Stig sedan 30 år, tre barn.
Fritidsintressen: Djur och natur
Bästa egenskap: Kreativ, inkännande, empatisk
Motto: Man går inte dit man tror, man kommer dit man ska!
