Emilia Linderholm - konstnär och sångare

Emilia Linderholm, 41 år, växte upp i Vaxholm utanför Stockholm i en konstnärsfamilj där mamma är konstnär och pappa musiker och konstnär. Hon fick lära sig att inget är omöjligt men vägen till den framgångsrika konstnär hon är idag har varken varit enkel eller självklar.

-Som tonråring var min attityd nog lite kaxig, att jag kunde välja och vraka. Hade ingen som helst längtan efter familj och barn utan ville satsa på sången. Och på min konst. Lite här och lite där, säger Emilia och skrattar.

Under tiden konstutbildningen pågick tog hon även lektioner i klassisk sång. I mitten av 90-talet träffade hon för första gången sin man Jonas, men just då var ingen av dem redo att binda sig. De återstågs många år senare och bildade familj. Vid tiden för det första mötet skulle han bli rockmusiker och Emilia drog till New York för att sjunga opera. Så småningom blev det Malmö och operans kör i tre år. Under tiden målade och sålde hon tavlor och efterhand blev konsten hennes yrke och opera en mindre del i hennes liv. Sången tar dock numera allt mer plats igen.

Till mörkaste Småland
-Jonas och jag möttes igen år 2006, då han turnerade med Jill Johnsson. Allt föll på plats när vi återsågs. Idag har vi två barn tillsammans, 9 och 5 år gamla,  och bor i Tolg här i Småland.

Att bo i “mörkaste Småland” fanns inte på Emilias tankekarta, uppvuxen vid havet som hon är. I början bodde de i en liten lägenhet Vaxholm men letade hus. Emilia tyckte att de skulle bo söder om stan på landet.  Jonas, som är bördig från Braås i Småland, hittade ett vackert hus med lada och stor trädgård i Tolg.

-Det var lite längre bort än söder om Stockholm, säger Emilia och skrattar. Men vi åkte till Tolg, såg husets potential och blev förälskade, både i huset och byn . Så vi bytte liv från den lilla lägenheten i Vaxholm mot gården på landet bland kullar , ängar och skog och vi trivs verkligen jättebra.

Laga mat och vara ute i naturen är Emilias främsta fritidsintressen. Men också att träffa vänner och gå ut och ha kul emellanåt.

-Jag har lätt att knyta till mig folk, är generös med mig själv och nyfiken på andra vilket har fört mig framåt.

Fick en knuff av Knuff
-Jag hade flera olika jobb innan jag år 2012 kom fram till att jag både ville och behövde satsa fullt ut på måleriet för att det ska ge resultat.  Så i samband med en kurs för kulturarbetare inledde jag ett samarbete med en gallerist som har inspirerat mig att gå upp i format och utveckla mina motiv.  Han har också ställt ut min konst på större ställen såsom Stockholm Konst och antikmässa. Detta har resulterat i att jag nu kan leva helt på min konst. Kursen jag gick hette Knuff och var viktig för min utveckling. Fokus och magkänsla är mitt motto. 

Färgstarka förebilder
-Mina förebilder är bland annat min mamma Lena Linderholm, Ulrika Hydman Wallin och Gunilla Pontén,  kvinnliga konstnärer med mycket färg och uttryck. De har lagt grunden för mitt eget konstnärsskap. Färgstarka yrkeskvinnor som har tagit och tar plats.

Emilia säger att hon har sin mammas färgsprakande utryck i blodet. Lena målar frukter och blommor i starka färger i akvarell.

-Jag målar mycket kvinnor i starka färger och utryck men också abstrakta verk. Jag inspireras av sagor , opera , scenkonst och musik. Jag tycker mycket om att lyfta fram kvinnogestalter som är starka men också känsliga . 

Ingen guldsked
-En del tror att jag är född med “guldsked i mun”, att jag inte behövt kämpa alls, för att mina föräldrar Gösta och Lena är kända personer. Inget kan vara mer fel. Jag har fått lära mig att stå på mig, jag var länge en osäker person. Levde i en slags dröm- och fantastivärld länge och det dröjde innan jag flyttade hemifrån. Men man måste få ha sin egen resa.

2011 var ett speciellt år för Emilia på flera sätt. Hennes mamma Lena fick bröstcancer och själv blev hon mamma för första gången.  Det var en omvälvande tid i hennes liv. Emilia berättar om mamma Lenas bok “Min cancer – trösteboken” som hon skrev under sin sjukdomstid som är en ärlig och hoppfull bok för både henne själv och omgivningen.

Viktigast i livet
-Jag brinner för mina barn, ja för alla barn, de är framtiden viktigast att prioritera. Jag försöker vara diciplinererad och gå ner till ateljén när mina barn är i skolan och förskolan, även om jag inte alltid lyckas. Som egen företagare och kulturarbetare är det viktigt att ta sin tid på allvar så man inte fastnar hemma med att ordna med grejer hemma.

Allt oftare tar Emilia ton och ger konserter. I våras uppträdde hon på Konserthuset i Växjö och sjöng och pratade om konst. Konserten var för Växjö kommuns personal, där den som varit anställd 25 år i kommunen kunde välja en gåva.

-Det blev ett varierat program med svenska folkvisor, Sound of music och förstås några av pappa Göstas visor, säger Emilia och ler.

Glaskonst
En av gåvorna som personalen på Växjö kommun kan välja på är en  belyst glastavla av Emilia.

-2015 inledde jag ett samarbete med Micke Johansson som är glasblåsare. Jag har formgett en serie vaser som han har blåst i olika starka färger som är tänkta att spegla de färger jag arbetar med i mina målningar. Ofta ställer jag ut både mitt glas och mina konstverk tillsammans.

Utställningar
I våras ställde Emilia ut på konstmässan i Antibes i Frankrike  och på Antik och konstmässan i Stockholm . Under våren 2017 kommer hon att ha en konsert på Linköping konserthus med efterföljande vernissage på galleri Melefors .  

 -Jag tycker om att jobba i projekt, avslutar Emilia innan hon går från ateljén till bostadshuset för att ta hand om sin dotter som är hemma från skolan på grund av förkylning och feber.

Från och med den 24 september till och med den 10 oktober kan man se Emilia Linderholms tavlor på Galleri Småland i Alvesta.