Camp-hundar

Vi funderade faktiskt en hel del, dels hur det skulle fungera med två stora hundar i vår husvagn och dels hur Jojo skulle gilla campinglivet. Vad vi kände till hade hon inte campat tidigare. Men nu har vi husvagn och gillar verkligen campinglivet så det var bara att testa och se. Första natten åkte vi till en liten naturcamping inte långt hemifrån. Vi tänkte att det skulle vara lite lugnare där än på en stor campingplats vid havet.

Det gick hur bra som helst. Asta och Jojo gjorde snabbt upp, utan att bråka, vem som skulle sova var och fick det att funka trots det knappa utrymmet. De gillade verkligen att matbordet var i deras höjd, där satt de med sina bedjande blickar:-)

Vi fick blodad tand och drog iväg till Öland på semestern. Visserligen hade vi omsorgsfullt valt en plats där vi skulle ha en fri baksida, men även här fungerade det jättebra. Inget vaktande vid husvagnen. Lite trångt i de smala sängarna när en eller två hundar vill hoppa upp och gosa men det får man ta.

Inte heller några problem på promenaderna när vi mötte människor, oavsett om de gick, sprang eller cyklade. Men när det kom en hund, då blev det ett fasligt liv på våra kära damer. Skogstokiga båda två och de triggade varann. Vi bor på landet och här träffar de inte så många andra hundar så jag förmodar att det är en ganska normal reaktion från deras sida. Däremot blir det svårt att hålla dem så till nästa år kommer vi att ha selar på dem och/eller halti.

Ett annat problem som uppstod var damernas enorma längtan efter att käka koskit :-). På Öland går korna ganska fritt på stora ytor. Vi var ofta ute och promenerade på såna ställen och då gällde det att ha hökblick och reagera snabbare än Asta och Jojo om man inte ville att de skulle ta för sig :-). Gamla koblajor var inte så intressanta men färska........Suck. Äckligt. Men vad gör man? Fler Kuvaszar som gillar samma "diet"?