Barmötet

Han såg henne så snart han steg in i den dunkla lokalen. Framme vid baren satt hon i sin glänsande gröna klänning med det ena benet nonchalant slängt över det andra. Runt henne stod det minst sex män i varierande åldrar, längd och klädsel. En av männen stod väldigt nära, som om han ville visa de andra att hon var hans, bara hans.

Rökslingorna från alla cigaretter steg sakta upp mot taket. I ena hörnan på en något upphöjd scen satt en ensam man och klinkade förstrött på pianot. Ingen verkade lyssna på honom.

Han såg minutvisaren på klockan över bardisken närma sig 12, timvisaren stod på ett. Sakta började han gå mot kvinnan i den gröna klänningen. Han fixerade henne med blicken, men hon såg åt ett annat håll, skrattade högt åt något som en av männen i cirkeln runt henne sa.

Han kände pulsen öka när vreden inom honom steg snabbare än han hade väntat sig.

-Jävla subba, tänkte han. Där sitter hon och fläker ut sig för männen, utan tanke på konsekvenserna. Han var framme vid bardisken och nickade åt bartendern att han ville beställa.

-Vodka on the rocks, en sexa, sa han kort till bartendern och vände sedan ryggen åt honom för att få en bättre utsikt över kvinnan i grönt och männen runt henne. Tankarna malde runt i huvudet på honom. –Vilket skulle vara det bästa sättet, tänkte han. Jag vill att hon ska plågas länge så jag kan njuta av hennes lidande.

Någon knackade på hans axeln och han flög runt, beredd att slå till. Bartendern såg förskräckt ut där han stod med vodkaglaset i sin hand.

-Förlåt, men jag skulle bara säga att din drink var klar, stammade han. Mannen försökte le ett urskuldande leende och la upp extra dricks för att blidka bartendern. -Jag reagerar för snabbt, dömde han sig själv i tankarna. Det där kunde gått illa.

Plötsligt såg han rakt in i kvinnans ögon. Hon hade snurrat runt på sin barstol och satt nu vänd mot honom. Hennes ögon skimrade i en grön nyans, nästan lika bländande som hennes klänning. Munnen drogs sakta till ett hånfullt leende och hon lyfte utstuderat långsamt glaset hon höll i handen för en tyst skål mot honom. Han stirrade på henne utan att göra minsta ansats att bemöta skålen. Långsamt snurrade hon tillbaka på stolen och vände ryggen mot honom igen.

-Bara vänta du, tänkte han stilla. Om tre timmar kommer du att be mig om nåd. Du kommer inte att vända mig ryggen fler gånger. Det kommer att kännas skönt när vi får ett avslut du och jag, även om du inte känner mig än. Han lyfte glaset till munnen och svepte vodkan i en klunk.

-Ge mig en ny, utan is denna gången, sa han till bartendern och log för första gången på en månad. Snart, mycket snart, var det dags.