Att dricka mer champagne är Malins nyårslöfte!

Att få människors förtroende är en gåva. Orden är Malin Sandbergs, en kvinna mitt i livet som har vigt sitt liv för andra. Det är här det är menat att jag ska vara, säger hon.

Malin är en person som försöker se positiva saker hos andra människor. Hon möter ofta trasiga människor och menar att det är viktigt att se bortom detta och istället fokusera på det som är bra. Visst händer det att hon blir besviken ibland, men behåller ändå sin positiva syn.

Att det blev just diakoni som Malin skulle jobba med var inte självklart från början, även om det alltid har varit så att människor har vänt sig till henne med sina förtroenden.

-Jag är bra på att lyssna och får jag ett förtroende så behåller jag det, inte bara för att jag har tystnadsplikt i mitt jobb, utan för att det är viktigt att folk ska kunna lita på mig.

Beteendevetenskap med inriktning inom socialpsykologi var den utbildning Malin valde. Examensarbetet bestod i att kartlägga behovet av utbildning för områdescheferna inom socialförvaltningen i Gislaveds kommun. Arbetsmarknaden för beteendevetare var dock inte den bästa när utbildningen var klar så Malin fick jobb i Vislanda och Blädinge kyrkliga samfällighet som pedagog.

-Där hittade Göran (kyrkoherden i Alvesta) mig, säger Malin och ler. Jag hade varit ungdomsledare inom Svenska kyrkan i Slätthög i min ungdom så när jag fick chansen att börja som diakoniassisten i Alvesta hoppade jag på direkt. Det kändes som Gud hade en plan för mig!

I arbetet ingår många olika områden; konfirmandverksamhet, besök hos äldre och sjuka, själavårdssamtal och kontakter med kommun och myndigheter när någon behöver stöd. Det kan handla om att bara sitta bredvid och vara ett extra öra, åt personen det berör.

-Mötet med människor är det bästa, säger Malin. Jag får höra gamla människor berätta om sitt liv, stötta när någon har förlorat en anhörig, lyssna på förtvivlade asylsökande som upplevt fasor och diskutera livets viktiga frågor med ungdomar. Det är viktigt för mig att kunna bidra till att människor mår så bra som möjligt.

 Många människor som Malin möter är i sorg och kris.

-Hur hanterar du allt det tunga och jobbiga för din egen del?

-Jag har en handledare på Själavårdscentrum som jag träffar tre till fyra gånger per år och som hjälper mig att bearbeta svåra saker. Vi är ju också ett team som arbetar tillsammans i församlingen och som stöttar varandra när det behövs.

Malin är inte rädd för döden längre. När hon var barn och när hon själv fick barn var hon jätterädd att dö och behöva lämna sina barn. Nu säger hon att rädslan istället handlar om att det ska hända dem något.

-Jag arbetar nära döden, på olika sätt, så gott som varje dag och på något sätt blir den mindre och mindre skrämmande efterhand som tiden går, reflekterar Malin.

Olika händelser har format Malin till den person hon är idag, bland annat genom att hon via sin mammas arbete, tidigt fått möta människor med psykiska problem. Det lärde henne att se människan bakom sjukdomen. Farmor betyder också mycket för Malin, hon är en förebild – envis och stark trots sina +90 år. Kämpar och ger inte upp trots alla svårigheter hon ställts inför.

Själv jobbar Malin med att släppa lite på sitt kontrollbehov, speciellt när det gäller barnen som bor hos henne varannan vecka.

-Att inse att jag inte alltid är den viktigaste för dem, är något som jag mer och mer fått inse med tiden. Och som jag också kan acceptera numera.

För att vara lycklig behövs inte så mycket, menar Malin. Umgås med familjen och äta god mat är livskvalitet.  Eller att bara sitta ute på trappan med en kopp kaffe i solen.

-Jag tycker om att skratta och Johan Glans är en favorit. Han kan skoja om kyrkan på ett fint sätt. Min sambo är också bra på att få mig att skratta! Mitt nyårslöfte är att 2015 ska vara året då jag dricker mer champagne. Inte bara för att jag fyller 40 år utan för att jag vill skapa fler tillfällen att fira och ha roligt.
 

Om du fick möta en historisk person, vem skulle du vilja träffa och varför?

-Moder Theresa! Vilket livsverk hon gjorde där i slummen, hjälpte människor att få ett värdigt liv och en värdig död när det var dags. Hon var inte bara en som sa, utan hon var en som gjorde!




FAKTARUTA :